Ibland går allting bara snett. Speciellt om man innan tänker "att nu ska jag vara duktigt och äntligen göra det här".

 

Det var det som hände igår. Jag hade sovmorgon, la in lite tvätt i tvättmaskinen och satte mig sedan och förde över alla mina grejer från datorn till min externa hårddisk (jag har nämligen haft på känn att min dator kommer ge upp inom en snar framtid), jätteduktigt av mig änkte jag, jag rensar datorn så den går lite snabbare och så spar jag allting i säkert förvar på min externa hårddisk..

 

När jag sen precis här klar ska jag gå och ta ur tvätten. Pang boom hej så fastnar jag i sladden till externa hårddisken, drar ner den i golvet och självklart slutar den att fungera... För att inte bli helt hysteriskt går jag för att hönga tvätten, pang boom hej och allt i tvättmaskinen som var vitt när jag stoppade in det är numera rosa!

 

Det är här någonstans jag känner att jag inte kan vara hemma längre. Jag går bort till Rudolf och äter lunch med Niklas innan jag ska jobba.. På jobbet fortsätter min turdag med att poolen (eller Polen haha) är öppnad igen (efter vad jag tycker känns som en dåligt sanering av glassplitter som hamnade där dagen innan), men det ska inte vara någon fara, jag dubbelkollade med fem(!) olika personer att det verkligen var okej att ha poolen öppet, för jag vill inte ha på mitt ansvar att det kommer någon unge med glas i foten idag igen...

 

Ni förstår säkert vart den här historien leder.. Ni har gissat rätt om ni trodde att det kommer en kille med glasbitar i foten, och ni gissar rätt om jag höll på att både koka över av ilska och bryta ihop i massa tårar.....

 

 

Kvällen avslutades i alla fall jättebra. Först satt vi kvar nere vid bassängen och snackade lite skit, sen var vi 6stycken som åt middag på Fjällgården, supermysigt och supergott.

 

 

Tacka gudarna att jag är ledig idag!