Har ni kännt att ni bara är allmänt lyckliga och glada? Jag känner det, men det skumma är att jag vet att jag inte har allt, att allt jag har egentligen kan bli bättre om jag anstränger mig och livet gillar mig men trots det så är jag så jävla nöjd. Samtidigt som jag är ledsen arg eller besviken på nåt (som faktiskt jag är ganska ofta) så gillar jag det, det är liksom en del av att vara ung och leva!