Till Sveg, så långt har vi kommit. Åt lunch nyss och nu är det bara att fortsätta. Det är ju några mil kvar..

 

Det liite jobbiga (anledningen till att jag har haft musik i öronen sen vi åkte hemifrån) är att Rubert kör liiite vilt, farmor blir tokig och ger honom en arg blick och liksom kippar efter andan säger något (vad vet jag inte men hon ser inte glad ut) .. Det här händer ungefär var femte minut. Sen dom andra minuterna vänder hon sig bak till mig, kollar på mig ett tag och frågar sen om jag inte ska ha en banan (ibland erbjuds det också några mandariner).. Jag funderar på om det faktiskt skulle vara gott med en banan sen. Ni vet sån här psykologi där man frågar och frågar, till man som helt plötsligt ändrar sig..? Helt plötsligt vill jag faktiskt ha en banan!

 

Hörde att det snöade hemma nu också, trevligt men någonting säger mig att jag får mest snö ;)

 

(farmor sitter och äter mandariner nu, jag håller mig till min MER.. Än så länge)